Uppenbar skrift
En rättshistorisk studie. Skrifter utgivna av Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund. I äldre tider inträffade ej sällan, att mödrar låg ihjäl sina spädbarn. Dagens tunga arbete gav hård sömn, och därmed var olyckan lätt händ. Härtill kan fogas, att den tunga sömnen inte alltid hade så ärbar grund. Redan Gutalagen rör sig med en annan orsak, nämligen ruset.
Thomson visar inledningsvis, att barnkvävningen är en gammal företeelse, uppmärksammad redan under medeltiden. Den katolska kyrkan försökte komma barnkvävningen till livs på olika sätt. Dels ålades mödrar, som kvävt sina barn, botgöring, dels stadgade kyrkan förbud för föräldrarna att ha barnen hos sig i sängen.
Förteckning över personer, som undergått uppenbar kyrkoplikt, spöstraff och hemlig skrift
I den svenska medeltidsrätten — lands- och stadslagarna — finns inte något världsligt straff för moder, som av våda kvävt sitt barn. Att reagera mot barnkvävningen var kyrkans sak, eftersom ur dess synpunkt förelåg ett brott mot femte budet. Därför ålade kyrkan modern eventuellt båda föräldrarna botgöring i form av uppenbar skrift, vilket innebar offentlig bekännelse, botgöring och återupptagande i församlingen.
Barnkvävningsärendena kom efter reformationen att handläggas på ungefär samma sätt som före. Fortfarande var det endast kyrkan, som reagerade. Ett centralt tema i Thomsons arbete är utredningen av den svenska kyrkans reaktion mot barnkvävningar från tiden för reformationen till antagandet av års lag. Resultatet av denna utveckling var, kort sagt, att den uppenbara skriften, som skulle innebära den brottsliges försoning med församlingen och återupptagande i den, blev ett straff och ett fruktat sådant.
Detta berodde på att under talet utvecklingen ledde till att kyrkoplikten skulle fullgöras på så sätt, att den brottslige stod på en pall i kyrkan under gudstjänsten.
Ehuru okärt barn hade denna pall många namn, pliktpall, skampall, horpall m. I första hand var den en plats för horkarlar, horkonor och tjuvar, som där ställdes ut till församlingens dygdiga begapande.
Även mödrar, som av våda förkvävt sina barn, hamnade emellertid på denna locus peccatorum. Röster höjdes vid skilda tillfällen såväl från världsliga myndigheter som från vissa av kyrkans män mot bruket att låta en moder, som redan tyngdes av sorgen över SvJT Barnkvävningen. Det skulle dock taga lång tid, innan dessa humana tankegångar slog igenom.
Den offentliga kyrkoplikten upphävdes först år En viktig rättshistorisk fråga, som Thomson ägnar stor uppmärksamhet, är forumproblemet. Omkring år var, såvitt man kan finna, läget det, att fall av barnkvävning i stad handlades av rätten men på landet av kyrkoherden. Denna dualism fungerade till en början utan gnissel.
I början av talet uppstod emellertid en kompetenskonflikt mellan de kyrkliga och de världsliga myndigheterna. Denna kom sig därav, att hovrätterna reste krav på att barnkvävningsfall även på landet skulle prövas av domstol. Frågan togs upp redan av Åbo hovrätt men föranledde då inte något definitivt ställningstagande av Kungl. År tog Svea hovrätt upp samma fråga. Utan att som Åbo hovrätt tidigare gjort förfråga sig hos Kungl.
Maj:t resolverade hovrätten, att barnkvävningsmål även på landet skulle prövas av domaren. Till yttermera visso utsände hovrätten ett cirkulärbrev till domkapitlen av innehåll, att dessa måtte tillse, att den nya ordningen iakttogs. Hovrättens triumf var emellertid bedräglig.