Skadestånd för bedrägeri
”Skadeståndsskyldighet vid penningtvätt bör bli mer restriktiv”
Under och etablerade Högsta domstolen ramarna för skadeståndsskyldighet och möjligheterna till jämkning vid penningtvätt. Sedermera händer det sällan att den som döms för penningtvätt inte blir fullt ut ersättningsskyldig för skadan som förbrottet, tex ett bedrägeri, har inneburit.
Jag vill mena att det ovan nämnda återspeglar hur det ser ut rent generellt, alltså att skadestånd på grund av brott sällan jämkas. Fast jag är av uppfattningen att skadestånd på grund av just penningtvätt bör jämkas oftare än vad som sker i dagsläget. Penningtvätt är ett brott som kräver ett så kallat förbrott, dvs att pengarna som tvättas måste vara brottsligt överkomna.
Under perioden — bestod förbrottet av bedrägeri i 74 procent av fallen.
Skadestånd vid bedrägeri
Dessutom så finnes penningtvättare främst bland marginaliserade individer. Personer som misstänks för penningtvättsbrott har ofta mycket låga inkomster. Mer än en tredjedel av de misstänkta har en inkomst vilken typmässigt betraktas som existensminimum, och endast tre procent har inkomster som kategoriseras som höga. För att komma till det som, enligt min mening, är ett utvecklingsområde inom skadeståndspraxis vid penningtvätt måste vi gå tillbaka till slutet av Nu spolar vi åter fram bandet till mitten av , då paragraf 5 a kap.
Två döms för att ha stulit kontokort från äldre på sjukhus
Den nu nämnda paragrafen har frekvent aktualiserats vid BankID-bedrägerier och ska leda till att betaltjänstleverantören, som ofta är en bank, tvingas återbetala det brottsligt överkomna beloppet till den utsatte. Häri finner vi alltså normer för vad som skulle kunna utgöra ett påtagligt avsteg från normal aktsamhet, jfr domen från Får den skadelidande inte tillbaka sina pengar från banken skulle man kunna presumera att denne på ett påtagligt vis har avvikit från normal aktsamhet och ska då eventuellt inte heller få skadan reparerad av en som döms för tvätt av medlen ifråga.
Så varför menar jag detta? Är det eftersom jag tycker att bedrägeriutsatta inte förtjänar att få sin skada reparerad? Rent krasst: Inte till varje pris. Jag tycker inte att det är rättvist att redan marginaliserade individer regelmässigt skuldsätts bortom rimliga möjligheter till ekonomisk återanpassning, särskilt i situationer där de inte har haft någon insyn i förbrottet.
Jag menar att det finns en rimlighet i att även denna senare grupp skyddas i skälig mån.
Mall för att begära ersättning efter bedrägeri
För att rättsordningen ska vara i balans krävs det att samtliga medborgare åläggs olika typer av ansvar i olika situationer. En skadelidande som, utan att tex ålder eller funktionshinder har spelat in, är tillräckligt vårdslös i förhållande till att deras medel omsätts på den svarta marknaden är inte nödvändigtvis lika skyddsvärd som andra. Har vi i samma ekvation en nyttig idiot dvs penningtvättaren som inte har haft någon insikt i förbrottet så menar jag att man skulle kunna vara mer restriktiv vid bedömningen av huruvida denne ska vara fullt ut skadeståndsskyldig.