Alkohol enheter per vecka
Socialstyrelsen anger nya gränsvärden för riskbruk av alkohol. Gränsvärdet baseras på antalet standardglas per vecka eller per tillfälle och är lika för alla. Blodalkoholhalten och alkoholpåverkan beror även på kön, kroppsvikt och om intaget sker med eller utan föda. Gränsvärdet för riskbruk bör individanpassas efter kön och kroppsvikt. Konsumtion av alkoholhaltiga drycker är djupt rotad i den svenska kulturen, och för många är alkohol en självklar ingrediens både till vardags, helg och fest.
Samtidigt är intag av alkohol inte ofarligt eller fritt från hälsoproblem. Alkoholöverkonsumtion är också en vanlig orsak till våld, kriminalitet och olycksfall, vilket, tillsammans med hälsoproblemen, får stora konsekvenser för sjukvården och samhället i stort [1]. De akuta alkoholeffekterna beror främst på intagets storlek dosen och framför allt på etanolkoncentrationen i blodet promillehalten , medan orsaken till de kroniska effekterna är mer komplex och kopplad till långvarig överexponering, men också till näringsbrist och inflammatoriska faktorer [].
Promillehalten i blodet och alkoholens skadeverkningar påverkas dessutom av flera demografiska faktorer, såsom kön, ålder, kroppsvikt och hereditet enzymaktivitet. Nya riktlinjer för riskbruk Som en del i Socialstyrelsens »Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor« ändrades nyligen gränsvärdet för vad som anses vara ett riskbruk av alkohol [5].
Det rekommenderade gränsvärdet är numera lika för alla, oavsett kön och kroppsvikt, och definieras som intag av 10 »standardglas« eller mer per vecka, eller 4 standardglas eller mer vid ett och samma tillfälle »intensivkonsumtion« 1 gång i månaden eller oftare. Definitionen av ett standardglas skiljer sig åt mellan olika länder, från 8—20 gram etanol, men i Sverige används 12 gram, vilket ungefär motsvarar innehållet i 50 cl folköl 3,5 volymprocent , 33 cl starköl 5 volymprocent , 12 cl lättvin 13 volymprocent eller 4 cl starksprit 40 volymprocent Tabell 1.
I syfte att bryta ohälsosamma alkoholvanor innehåller riktlinjerna även en rekommendation till hälso- och sjukvården att erbjuda rådgivande samtal och stöd till vuxna som har ett riskbruk, inför operation på grund av den ökade komplikationsrisken [6] samt till unga under 18 år och gravida som dricker alkohol men som bör avstå helt. Socialstyrelsens nya stramare riktlinjer för riskbruk, som beräknas beröra en stor andel av landets alkoholkonsumenter [7], möttes av en våg av kritik med anklagelser om moralism och förlöjliganden i både traditionella och sociala medier.
Misstanken finns förstås att de som ryckte ut allra mest högljutt till alkoholens försvar hade insett att de själva omfattades av det nya lägre gränsvärdet. Även hälso- och sjukvården hade dock betänkligheter, eftersom de nya rekommendationerna befarades leda till för stor arbetsbelastning. Det vetenskapliga underlaget bakom beslutet att sänka gränsen för riskbruk har också ifrågasatts [8].
Den samstämmiga vetenskapliga uppfattningen är dock att överkonsumtion av alkohol orsakar många negativa hälsoeffekter [9] och även att en helt riskfri konsumtionsnivå är svår att precisera [10].
Gränsvärden för riskbruk av alkohol bör individanpassas
Den svagt skyddande effekt som måttlig alkoholkonsumtion möjligen kan ha mot hjärt—kärlsjukdom och typ 2-diabetes uppvägs flera gånger om av summan av negativa effekter [11]. Överkonsumtion av alkohol är dessutom en vanlig orsak till olycksfall, akuta förgiftningar, leverskador, olika former av cancer, psykiska problem inklusive beroende och för tidig död [12, 13]. Individuella variationer i promillehalt Socialstyrelsen understryker att risken för alkoholrelaterade hälsoproblem varierar beroende på ett flertal faktorer, varför vårdpersonalen behöver göra individuella bedömningar [5].
Trots det baseras det rekommenderade gränsvärdet för riskbruk på en fast alkoholmängd — antalet standardglas per vecka eller per konsumtionstillfälle — och är lika för alla. Alkoholomsättningen i kroppen och promillehalten i blodet och hjärnan, och i förlängningen risken för skadeverkningar, påverkas dock av flera demografiska och biologiska faktorer.
Riskbruk, skadligt bruk och beroende
Den totala etanolexponeringen arean under koncentration—tid-kurvan beror på intagets storlek dosen och etanolens eliminationshastighet. Efter absorptionen från mag—tarmkanalen transporteras etanolen först med blodet via portvenen till levern och därefter till hjärtat och lungorna, innan den distribueras i kroppens olika vätskor och vävnader. Av den etanol som absorberas till blodet bryts huvuddelen ungefär 95 procent ned genom oxidering i framför allt levern via enzymet alkoholdehydrogenas ADH till acetaldehyd och vidare via aldehyddehydrogenas till ättiksyra.
På grund av ett lågt KM-värde Michaelis—Mentens konstant ca 0,05—0,10 promille mättas ADH redan efter måttlig alkoholkonsumtion ca 0,1—0,2 promille i blodet , och därmed är nedbrytningshastigheten konstant och sker enligt 0:e ordningens kinetik. Slutprodukterna av etanolförbränningen är koldioxid och vatten.
Resterande del av etanolen ~5 procent elimineras oförändrad i utandningsluft, vilket utnyttjas för nykterhetskontroll genom ett alkoholutandningsprov, samt i urin och svett. Vikt- och könsskillnader i alkoholeffekter En faktor med stor inverkan på promillehalten är kroppsvikten och kroppsmasseindex BMI , som har betydelse för den vätskevolym i kroppen som etanolen kan fördelas i distributionsvolymen [14].
Följaktligen kan en stor och tung person dricka mycket mer alkohol än den som är liten och lätt men ändå få samma promillehalt i blodet Tabell 2. Det föreligger även könsskillnader i upptaget av och känsligheten för alkohol. Trots det, och till skillnad från tidigare riktlinjer, rekommenderar Socialstyrelsen numera ett och samma gränsvärde för riskbruk för både kvinnor och män.
Nya råden: Max fyra små öl
Förutom att kvinnor i allmänhet är lättare, och därmed har mindre distributionsvolym för etanol, innehåller kvinnors kroppar mindre vatten ungefär 50 procent av kroppsvikten jämfört med männens ungefär 60 procent. Det innebär att kvinnor vid samma alkoholintag per kg kroppsvikt i genomsnitt får en högre promillehalt i blodet än män. Etanolens distributionsvolym minskar något med åldern, särskilt hos män på grund av en gradvis högre andel kroppsfett.
Kvinnor har dessutom lägre aktivitet av enzymet ADH i mag—tarmkanalen, vilket innebär lägre förstapassagemetabolism av etanol [15].