Tälta på naturreservat
Share 5 Efter att jag och Tord hade varit ute i nästan 11 timmar på fredagen för att titta på och fotografera orkidéer hade jag en önskan kvar. Nämligen att få tälta på Öland. Visserligen hade jag gjort det tidigare, men nu hade jag en speciell plats i åtanke. En plats som jag och min före detta kollega Mattias passerade när vi vandrade mellan Byxelkrok och Byrums raukar för två år sedan.
Den här platsen ville jag hitta tillbaka till och tälta på Ut längs leden Tord som är en sådär 20 år äldre än jag hade inte alls lust att tälta. Men han var snäll nog att ändå skjutsa mig till Ekopark Böda och Västra Bödakustens naturreservat.
Får man tälta i ett naturreservat?
Där lämnade han av mig längs vandringsleden som följer kusten, och jag började vandra norrut. Efter en kort bit mötte jag en cyklist som jag stannade och pratade med en stund. Det visade sig vara ägaren till STF Hagaby Lantgården där min dotter och jag bodde med hundarna för något år sedan.
Efter en stunds trevligt samtal fortsatte vi åt varsitt håll. Snart svängde jag av leden in på en stig mot havet. Så här fin är leden och lätt att gå Efter ett hundratal meter kom jag fram till en brant sandbank ner mot stenstranden. Men jag valde att gå längs stigen bland tallarna då det är enklare än att gå i sand. Min plan var att gå där tills jag kom fram till den planerade tältplatsen.
Vill du tälta i ett naturreservat?
Det dröjde dock inte länge förrän jag kom till en helt annan plats som kändes helt perfekt. Det var en slät ytan mellan tallarna — precis framme vid kanten så att jag hade stranden och havet precis nedanför. Jag var en liten bit ifrån stigen och ännu längre från leden, så det kändes tillräckligt avskilt. Därför bestämde jag mig för att slå upp tältet där. Längtan efter att få tälta på Öland igen blev verklighet En lugn kväll — för bara mig När tältet var uppe, vilket gick lätt och smidigt, gick jag på en liten upptäcktsfärd i närområdet.
Please wait while your request is being verified...
Sedan tog jag med mig en dricka och min fleecejacka och hasade nerför branten till den vackra stenstranden. Det blåste svala vindar och små vågor slog upp mot stenarna. Eftersom jag hade all tid i världen, och för en gångs skulle inte behövde tänka på något eller någon annan än mig själv, slog jag mig helt sonika ner. Och bara satt där.
Och låg. I minst en och en halv timme. Lyx att få vara ute helt själv! När det blev för kallt hängde jag fleecejackan över axlarna och fortsatte njuta av kvällen. Himlen skiftade färg flera gånger. De enda ljud som hördes var vågorna och fåglarna. Till på köpet var det helt myggfritt! En blick på klockan bekräftade att det verkligen var dags att gå i säng. Jag hade stämt träff med Tord klockan Och innan dess skulle jag ju hinna packa tältet och även gå till vår mötesplats.
Så jag hade tänkt stiga upp runt Blå timmen. Men redan före klockan 05 vaknade jag och kände mig pigg.